Seventeen Seconds – en melankolisk hym för punkens och post-punks sammansmältning

Seventeen Seconds, den andra studioplattan från det brittiska bandet The Cure, släpptes 1980 och markerade en vändpunkt i bandets historia. Fram tills dess hade de varit kända för sin snabba, aggressiva punkrock, men med Seventeen Seconds inledde de en resa mot ett mer mörkt och melankoliskt sound. Plattan är en perfekt representation av den tid som präglades av post-punk och nya vågen, där experimentella ljudlandskap mötte poesi och djupgående reflektion.
The Cure bildades 1976 i Crawley, England av Robert Smith (sång, gitarr), Lol Tolhurst (trummor), Michael Dempsey (bas) och Perry Bamonte (gitarr). De startade som ett typiskt punkband men utvecklades snabbt till något mer komplex och djupgående. Deras första album, “Three Imaginary Boys” från 1979, visade tecken på den riktning de skulle ta – en blandning av punks energi med experimentella soundeffekter och Smiths karakteristiska vokaler, som höll på att bli bandets signum.
Seventeen Seconds blev The Cures första stora kommersiella succé. Singeln “A Forest” nådde topp tio i Storbritannien och hjälpte bandet att få en bredare publik. Låten är ett mästerverk av atmosfärisk post-punk, med Smiths dystra vokalmelodier över ett hypnotiskt gitarrriff och Tolhursts trummor som driver låtens tempo framåt.
Plattan innehåller också andra klassiker som “M in A”, “Play for Today” och titelspåret “Seventeen Seconds”. Alla dessa låtar delar en gemensam nämnare: en intensiv känsla av melankoli, kombinerad med Smiths poetiska texter som ofta handlar om isolation, ångest och sökandet efter mening.
Musikaliska innovationer på Seventeen Seconds:
Spår | Beskrivningsord |
---|---|
A Forest | Ethereisk, hypnotisk |
Mirror in the Sky | Dyster, introversiv |
Plainsong | Lyrisk, suggestiv |
The Same Deep Water As You | Atmosfärisk, komplex |
Seventeen Seconds | Mörkt, meditativ |
Seventeen Seconds var ett modigt steg för The Cure. De lämnade bakom sig den raska punkrock som de hade gjort tidigare och utforskade istället nya musikaliska landskap. Plattan blev en stor inspiration för många andra band och är fortfarande idag betraktas som en av de mest inflytelserika post-punkplattorna någonsin.
Robert Smith: En ikonisk frontman:
Robert Smiths unika stil och karisma bidrog enormt till The Cures framgång. Hans dystra, poetiska texter och hans karakteristiska röst, som ofta beskrivs som en blandning av David Bowie och Ian Curtis, blev bandets signum. Smiths svarta klädsel och bleka utseende förstärkte bandets mörka image, och han blev snabbt en ikon för den gotiska subkulturen.
Legacy of Seventeen Seconds:
Seventeen Seconds har haft en djupgående inverkan på musiken genom åren. Den öppnade dörren för en ny generation av post-punkband som ville utforska mer experimentella ljud och textuella teman. Plattan ses fortfarande som en referenspunkt inom genres musik och inspirerar nya artister att experimentera med sound och atmosfär.
Denna ikoniska platta är ett bevis på The Cures förmåga att skapa musik som är både vackert och dystert, och den förblev en av deras mest älskade och kritikerrosade verk. Seventeen Seconds är en tidlös klassiker som fortsätter att inspirera och fascinera lyssnare över hela världen.
Lyssna på Seventeen Seconds:
[Spotify länk till “Seventeen Seconds” album]
[YouTube länk till musikvideon för “A Forest”]